15/08/2019
Idag för exakt 300 år sedan...
Waxholm, den 15 Augusti Anno 1719.
Det är en molnig men varm sommardag.
Linjeskeppet Göta Lejon ligger för ankar tvärs över det smala fästningssundet.
På halvdäcket står amiral Edvard Didrik Taube lutandes mot skrovsidan och blickandes norrut, mot Kodjupet. Äventyraren Stefan Löfving hade rapporterat att fyrtiotvå ryska örlogsskepp varav ungefär hälften var galärer, hade lämnat Lindalssundet och Vårholma.
De var säkert på andra sidan Resarö nu och skulle snart vara här.
På batteridäcken var kanonerna sedan länge laddade och manskapet kikade ängsligt ut genom de öppna kanonportarna.
Amiral Taube hade fördelat sin flottstyrka till de viktiga sunden vid Waxholm, Oxdjupet och Pålsundet. Här i Waxholm låg förutom Göta Lejon två andra linjeskepp, fem fregatter och s*x mindre brigantiner.
"-GALÄRER I KODJUPET!" Ropet från fästningen hördes väl över vattnet till de ankrade fartygen. En rysning gick genom däcken och underbefälen beordrade sina män till sina platser.
Nu blev de synliga, ett antal galärer och mindre skärbåtar med fladdrande vita örlogsflaggor trängde in på norrfjärden. Från fästningens vallar sköts nu direkt det första skottet. Den runda kulan studsade två gånger på vattnet tjugo alnar från den främsta galären och kapade ett träd på Edholma.
Amiral Taube drog upp sin värja ur bältet
"-REDO FÖR BABORDS BREDSIDA!" Ordern upprepades av samtliga befäl över hela skeppet och en stunds tystnad infann sig.
"-GE FYR!" Amiralen högg sin värja genom luften. Glödande luntor antände kanonernas krutfyllda fänghål på batteridäcken. I ett öronbedövande dån sköts nu fyrtios*x rundkulor genom den varma sommarluften från Göta Lejons skrovsida. De ryska fartygen befann sig plötsligt mitt i ett inferno av vattenkaskadrar och flygande järn. Dånet ekade över fjärdarna. Svaret lät sig inte vänta, från galärernas stävar avlossades sporadiska salvor. En rysk kula flög väsandes rakt igenom det bärgade mesanseglet strax ovanför Amiral Taube.
En dundrande bredsida hördes från det andra fästningssundet och kanonerna i fästningens runda vasatorn stämde in i den dundrande melodin.
"-DE VÄNDER!"
Ytterligare en kula träffade nu en rysk skärbåt och flisorna stod som en kvast rakt upp.
Det stämde, ryssarna vände om, dock i oordning och dränkta av rök från en brinnande galär.
Från djupet av Göta Lejons däck hördes hurraropen, de spred sig snabbt och snart genljöd de hela linjeskeppet.
300 år senare,
Vaxholm, den 15 augusti 2019.
Turisterna på kajen rycker till då Storskär med en kraftig ångstöt stävar in genom Kastellsundet mot Hotellhörnan. Semestrarna har börjat ta slut, det märks på fritidsbåtstrafiken, det är helt stilla på norrfjärden.
Det är en molnig men varm sommardag.
Text & bild
Martin Himmelstrand.
Baserat på verkliga händelser.
I Kastellsundet, på samma plats där Göta Lejon låg,
ligger idag Gulf Vaxholm förankrad med sin bredsida.