07/09/2022
Astrid är en CGP som har haft ett långt och lyckligt liv, alltid ägd av olika personer i samma familj och hela tiden förtöjd i skydd av samma bastanta kaj på Hörnskatan vid inloppet till Örnsköldsvik.
1936 beställdes båten hos båtbyggare Nils Sundin på N.Sundin Docksta Båtbyggeri (Docksta Varvet). Beställare var Per Evert (Pelle) Hägglund vd på Hägglund & Söner och en i den brödraskara som skapade svensk industrihistoria. Men det är en annan historia.
Något om skrovet:
Hägglund & Söner hade bara några årtionden tidigare varit en stor möbeltillverkare och Pelle hade därför goda kontakter när det gällde att få tag i förstklassig mahogny. Beräkningen av virkesåtgången finns bevarad.
NIls Sundin var en skicklig båtbyggare och Docksta hade en mängd förnämliga byggen att visa upp. Förutsättningarna var m.a.o. de allra bästa.
Byggmetoden är kravell med längsgående lister som förbinder varje planka. Det ger ett starkt och lätt skov som fortfarande inte har en enda spricka mellan borden ovan vattenlinjen. Denna byggmetod hittar ofta man på andra "fartbåtar" Vidare var Sundin av den uppfattningen att de då så vanliga järnspanten var av ondo och skulle skapa problem på sikt. Något som många ägare av gamla båtar vet resulterar i rost och så småningom angripet trä.
Själva skrovformen är av typ Vinco d.v.s ett skrov för högre farter med vassare V föröver och med skarpa slag. På sjöegenskaperna finns inget att anmärka och när hon en tid bestyckats med en rak Chysleråtta, gjorde hon enligt uppgift 22 knop.
Något annat som man lägger märke till är den eleganta lösningen med en kapellbåge av trä som rymmer förliga kapellet.
Sittbrunnen är trivsam och rymlig och har en vacker motorhuv tillverkad av Rolf Johansson. Holmsund. Vid senaste motorbytet
I sittbrunnen finns även en fast ”pentrylåda med diskho, salt och sött vatten och ett origokök. Trappan till fördäck innehåller en elektrisk kylbox. Denna utrustning är installerad under senare år.
Förruffen härbärgerar, med iläggsskiva två personer. Ett öppningsbart skylight sörjer för ventilationen. På styrbordssida finns lådor och hyllor för för porslin bestick mm. På babordssida rymmer en garderob Porta Pottin. Den kan vridas
ett kvarts varv och med hjälp av garderobsdörren går det att få en acceptabel sittkomfort med avskildhet.
I akterruffen sover två vuxna gott även om det är lågt i tak.
Lösa kapell hörde tiden tlll. Gamle CGP ansåg t.o.m att en vindruta förtog naturupplevelsen. Astrids förliga kapell kan lätt förpassas till den eleganta dubbla träbågen. Akterkapellet erbjuder många möjligheter, från ett enkelt soltak till ett heltäckt ”allrum” för matlagning och måltider. Sidostyckena har rutor i klarplast. Man ser vad som händer i hamnen även när det regnar!
Masten eller masterna är dels originalet, en hög rak mast som gällde när hon byggdes, dels en ca två meter hög vackert utformad mast som bättre passade de allt starkare motorerna.. Dessutom fanns broar på i Grisslans fiskeläge och i Moälven (som det är bra att komma under). Jag (PG Hägglund) har emellertid återgått till det nobla originalet. Men allt finns för ett mastbyte. Innan vi lämnar det exteriöra så måste man nämna den magnifika Marschal-strålkastaren som varit Astrids kännetecken i alla år.
Motorerna:
Hon inledde med en Penta Hesselman bensin fotogen. 1951 köpte Pelle Hägglund motorkryssaren Phillipin av Gunnar V Philipsson, i vår ägo Margita, nu mera vid huvudstadens statuskajer under namnet Symfoni. I Margita satt två Chrysler raka 8:or. Pelle Hägglund var rädd för brandrisken ombord i Margita och bensin åttorna fick ge plats för två Scania 6:or. Pelle Hägglund kunde inte motstå frestelsen att sätta en av Chryslermotorerna i Astrid. Jag var ung när det gjordes men minns känslan och ljudet. Toppfart 22 knop och vattenskidåkning.
Astrid användes då av min syster och svåger och så småningom av mig. Av Öviks Fordhandlare Martin Carstedt har jag hört att Pelle sagt att ungdomen måste lära sig ekonomi, sant eller inte men nu kom Fords välkända NG6 96 hk på plats (chrysler-åttornas öde är för mig okänt). NG6 var en stor och tung motor med ett 200- kilosbackslag. Mer om backslaget senare. Astrid klarade den ökade tyngden, farten blev drygt 15 knop och allt var frid och fröjd.
Lite kuriosa om ett hållbart backslag:
1967 gjordes den enda långresan som Astrid gjort, till Stockholm. Vi var fyra ungdomar och allt var toppen. På väg hem vid Söderarm fick jag veta att min far dött under natten. Full fart hemåt. Ett stycke upp i Öregrunds grepen började backslaget slira och blev ordentligt överhettat. Vi tog oss in till Slada hamn. Efter många om och men satt ett reparerat backslag på plats och två vänner åtog sig att köra hem båten. På Gävlebukten, utanför Norrsundets fabrik
uppstod samma fel igen. Dom tog sig in till Norrsundet och lämnade båten i hamnen. Något senare när jag tillsammans med min svåger och en mekaniker från Hägglunds kom dit en sen kväll fann vi en lapp på båten från Nils Gustavsson AB som levererat och reparerat. ”Ring mig oavsett tid på dygnet” stod det.
Min svåger som fem år tidigare hållit i installationen kom tillbaka efter telefonsamtalet med en bister min. ”starta motorn och sätt backslaget på fram och se efter åt vilket håll propellern snurrar” Tablå: Felgängad propeller med resultat att vi hade backat i 12-15 knop i mer än fem år. Heder åt Parsons backslag.
Forden började bli gammal och jag ville ha en mindre och modernare motor. Valet föll på en ny VP D4 turbo på 75 HK med tillhörande nytt backslag och tryckavlastande "Phyton Drive".
Farten var densamma men utrymmet i båten blev mycket bättre. Det är den motor som sitter i nu sedan 2012 och som knappt är inkörd. Jag kom då i kontakt med den välkände och skicklige båtbyggaren Rolf Johansson från Holmsund som under några år bodde i Ö-vik. En fin motorhuv i mahogny är nu på plats.
När Astrid byggdes hade dom upphöjda rufftaken ännu inte blivit vanliga. Ståhöjden är inget att skryta med, men sitthöjden i förruffen är fullt tillräcklig. Ståhöjd under kapellet är utmärkt.
Originalryggstöden i grått tyg och av sadelgjord finns kvar, men jag har valt att ta bort dom för att få bredare kojer. Med iläggsdynan mellan kojerna är sovkomforten utmärkt.
Jag hoppas att detta har varit en läsvärd översikt över vår Astrid nu när åldern gör att bör skiljas åt ( min inte båtens).
En klassiker i gott skick med fräsch motor och ny drivlina och med en unik dokumentation.
Hälsningar
PG Hägglund
